Jag är så barnslig. Fruktansvärt. Och inte in a good way.
Hatar när jag Vet hur jag borde bete mig eller borde göra, men skiter totalt i det och bara surar. Blir så sinna på mig själv (och självklart alla och allt annat också för jag är så omogen).
Moget att sura liksom. Varför vill jag alltid bara ge upp när nåt går emot mig minsta lilla? Vill bara lägga armarna i kors och vägra inse att jag själv gjort fel (J a g kan ju inte göra fel?).
Man ska Inte ge upp när nåt tar emot, men det är alltid min första tanke "jävla skit, jag skiter i det här"
Fint att jag har självinsikt, men vad hjälper det när jag inte lyssnar på mig själv (eller ingen annan heller förresten, jag surar ju, duuuh)
Fint väder som fan ute, riktigt varmt och gött. Men surar jag så vägrar jag a l l t.
suck.
snart kommer jag hem till strömstad, då blir du garanterat på bätte humör! :D
SvaraRaderaDet har du rätt i :) har nog snart surat klart ändå. när kommer du? :)
SvaraRaderahoney boney, livet leker :)
SvaraRaderaGUD VAD SANT det där va. För så gör jag också. Skärpning på oss Sofie, vi försöker iaf :)
SvaraRaderaSkönt jag är inte ensam! puh.. Ah skärpning big time. När man ändå är medveten om vad man håller på med så ska det väl inte va så svårt. Vi får fortsätta att försöka :)
SvaraRadera