Idag är jag trött. Jag är nästan alltid trött ioförsig. Vissa dagar är jag bara helt matt, orkar ingenting, vill bara sova. Är rädd att jag ska köra ihjäl mig eller nån annan.
Jag har gjort allt. Vart hos säkert en 10-15 läkare och tagit många ml blodprover, gjort sömntest, min hjärna har blivit röntgad, min näsa har blivit opererad.
Men jag känner mig lika matt och typ uppgiven. Vad finns mer att göra?

Det jag är mest rädd för är att jag inte ska kunna göra det jag vill. Resa vill jag - det kan jag. No problems. Sen kan man fundera på massa annat. Men min eviga rädsla, när detta beslut faktiskt är mycket nära.

Kommer jag klara av att börja plugga?

Jag vet inte, och det känns åt helvete! Tänk om jag skulle bo i Göteborg, vara nervös inför min första skoldag och allt det där. men, sen märker jag att det inte går.
Jag är inte den som ger upp alltför lätt (inte när det gäller detta iaf) Jag fick kämpa som f sista året på gymnasiet.
Tänk då. Helt lost. Jag kan inte plugga. Vad gör man då? Seriöst, vaaaad gör jag då? Vad?


Frågan är kanske, hur många flak Redbull studiebidraget räcker till?