onsdag 6 januari 2010

Sömnlös

Inatt. Massor av funderingar som snurrade runt i huvudet. Vet inte om jag sovit något alls. Känns inte så. Känns som att jag låg där och vände och vred mig i timmar. Känslor av ledsamhet, deppighet, glädje, spänning, ilska och framförallt förvirring fyllde mig.

Vad håller vi på med? Vad håller jag på med? Vad håller ni på med?


Från tankar om hur man uppfostrar en unge, vad man borde göra av sitt liv, vad man stör sig på andra mänsker, känner sig kass, att man saknar något till hur knapp tiden är. Stress. Hets.

Man ska va snygg, ha lika snygga lår som spindelmannen, man ska sticka ut, ha nåt speciellt. Man ska känna "rätt" folk och helst så mycket folk som möjligt. Man ska alltid vara med. Aldrig missa en fika eller en utgång. Man ska va packad och dansa fulast. Man ska tävla om uppmärksamhet och utrymme. Man ska ha den bästa pojkvännen samtidigt som man helst ska vara SINGEL. Man ska aldrig visa sig svag. Man är alltid glad och lycklig, men ändå aldrig nöjd.



Vad jag först och främst kom fram till mot småtimmarna var nog att jag skulle vilja känna en "jag är NÖJD-känsla".
Det finns mycket jag är nöjd med, men otroligt mycket som man saknar och öööönskar att man hade/kunde/gjorde.

Det känns som att den enda som jag tror känner en sån där "jag är nöjd-känsla", det är Sara. (sen kanske jag har helt fel, men det hör inte hit)
Det känns som att det handlar om att bli vuxen. När man är vuxen, då är man mer eller mindre NÖJD.
Man vet vad som är viktigast och man känner ett lugn. Man kan sitta hemma och se på Extreme Home Makeover utan att känna att man missar en kväll då "alla" ska ut och ha så fruktansvärt kul.
Man struntar lite i vem som gick hem med vem. Vem som flirtat med flest under sommaren och vem som var snyggast.

Jag vill vara nöjd. Bara bry mig om vad Jag vill göra med Mitt liv.


Jag vet bara en sak jag vill riktigt mycket. Men jag vill ta reda på mer. Lära känna mig själv och känna vad Jag vill. Jag hoppas att denna resa som jag har framför mig lär mig detta.



<3

5 kommentarer:

  1. Jag vill också Sofie. Vi can do it tillsammans.

    SvaraRadera
  2. Vad bra du skriver gumman! ... och ja, jag håller med.

    SvaraRadera
  3. Det var jättebra skrivet Sofie! Det var modigt av dig att våga skriva om det och öppna dig som du har gjort. Det är ju tankar som många har men inte vågar släppa ut. Tummen upp!

    SvaraRadera
  4. Hej Sofie! Bra skrivit! Alla har eller känner som dig. Jag lovar! Saknar dig. Hörs snart igen.. Pussar och Kramar Sara.

    SvaraRadera

Påpekningar