Komplisert

Ett telefonpass på jobbet idag, gick snabbt som tur var. Landade väl på 80 samtal eller nåt, alltid lika trevligt med dessa norrmän..

Sen drog jag och Rosanna och handlade och så lagades det mat med Fang och Levi. Levi var dock inte till nån större hjälp... Lat den där killen...

Gott bidde det iaf!

Lat men söt som stryg

Rose pradar med Gabbe

Ingen mat utan fb

Tjockizz och bäbizz (fan, tjockis var det ju inte längre nä...)

Blir nog mer Levi imorgon och hoppas få massa fina bilder nu när jag fått med mig systemkameran :)

Ibland lurer man på varför saker kan va så komplicerade. Ger man inte upp för lätt? När man har det bra och stabilt. Varför ska man då bli uttråkad och se efter grönare gräs?

Förstår inte alla att det kommer en vardag och att det går veckor och månader där man bara handlar, lagar mat och ser på tv utan att något superspännande händer.

Skulle man träffa mr. right nu eller om 10 år så är det ändå typ 50 år av vardag. Visst det blir säkert barn och resor och massa kul såklart, men väldigt mycket vardag. Det måste man väl va beredd på.

Man har det inte alltid på topp, det kan man inte ha i 50 år. Man kan inte bara gör slut för att man inte är nykär efter några år, det är ju alldeles självklart att man inte är det!

Alla måste ju förstå detta?

Menar absolut inte att man ska stanna i ett förhållande där man mår dåligt, men känns som att vi ger upp för lätt nuförtiden.... Hur ska vi klara att leva med varandra resten av livet, det är lång tid liksom. Känns inte som att så många kommer klara ha ett så långvarit förhållande nuförtiden.

Vad vet jag.