Det går fort när man har roligt.

Det går fort. Fort som fan. Snart är Juli också slut. Jag dricker. Dricker,dricker och dricker. Jobbar, kanske lite för mycket, måste trappa ner både på drickat och jobbet känns det som.

Förra veckan. Utgång 5 av 7 möjliga dagar. Käckt. Bakisångesten har aldrig vart värre.

Jag har kul. Har hittills haft den bästa sommaren i mitt liv, även om jag gjort någon annans till ett helvete. Jag ska gottgöra.

Det går fort. Igår var tårarna nära igen när jag tänkte på att det kommer ta slut. Sommaren kommer ta slut. Måste ta vara på det som fan! Som vi har längtat :( Hela året går man och längtar och fryser. Kommer gråta krokodiltårar när den är över...

Även om ALLT känns som att det går åt skogen vissa dagar. Speciellt när man känner sig ensam som fan. Vänner sviker, killarna är som blandfärs (eller vad var det? hälften nöt, hälften svin? paha), jobbet suger. ÄH speciellt det här med boysen. Livet e piss, alla vet hur det känns.

ALLTID, tänker jag då på hur jäääävla glad jag är över allt jag har. Min älskade älskade älskade familj. Kärlek.

Det går så fort.

Och jag tänker på det varje dag. Livrädd för att förlora någon för alltid.

Jag låter så kristen eller nåt. Men jag är verkligen så tacksam och tänker på det Varenda dag. No kidding. True story.

Jag är NÖJD.